marie sundberg

En tidig morgon försöker komma igång. Det är inte så svårt. Jag har de rätta tricken och vet vad jag behöver. 

"Ger dig blommor på morgonen, jag vet inget annat jag kan göra. Jag har en väska och ett pass men...  Men allt jag egentligen vill ha är Du."


I min mun blandas en härlig smak av kaffe och Ed Harcourt. (uppiggande effekt)
Det va länge sen. Men det är alltid lika välkommet.
Snart ska jag också kolla på solen som går upp. Den har nämligen bestämt sig för att gå upp här strax utanför fönstret.
På andra sidan Öland.

 > Egentligen är allting väldigt enkelt. Om man bara vill att det ska vara det.

God morgon alla där ute.

Det går upp, och sen kommer det ner. 

Alltid samma sak.
Jag kan inte sätta fingret på och lista ut om det är du som är lik mej eller om det är jag som är alltför lik dej. Eller om det är våra olikheters stora skillnader som får resten att framstå som likhet.

Jag tror att det spökar i våran lägenhet jag känner någons närvaro, någon, inte är den personen som förväntas vara där, inte den jag bor med.
Det är någon som vandrar omkring, ofta tidigt på morgonen. Oftast bara i hallen inte så ofta inne i något utav rummen. Vandrar eller står på en och samma plats och rör sig lite. Osynliga rörelser som skapar ohörbara ljud. Men jag hör dom. Och jag ser dom.

Jag sitter och funderar på om man ändrar sitt egna beteende lika många gånger som man önskar att någon annan borde ändra sitt?
Kan någon man träffar dagligen ändra sig så pass att man en dag vaknar upp och inser att man inte känner personen längre.
Antar att ett sådant fall inte bara beror på en person. Det finns flera inblandade. I alla fall en till...

Söndag och det är stormigt i Kalmar idag.


Det går upp... och sen ner. Upp och sen ner i vanligt ordning.

Alla goda ting är tre.
Tre års kemilektioner. Jag kommer ihåg tre experiment.
Tre olika val som gjorde en till vinnare, sten sax eller påse. 


1. En kemisk reaktion. Socker som försvinner i en vätska.
Det löser sig. Löser upp sig. Sockret. I vätskan.
Kommer dock inte ihåg vilken vätska det var. Man behövde bara vispa.

2. Och så ett farligare experiment som vi själva inte fick utföra.
Utan bara se på när lärare mixtrade framme vid bordet.
- Okej, nu kommer det uppstå ett starkt blått ljus, en låga. Och kolla inte in i ljuset!!
Och vad gör man? ...kollar rakt in i ljuslågan.

3. En puff. Världens tråkigaste övning.
Någontingen + någontingen hälls ner i ett provrörsglas, man håller för tummen, skakar och när man lyfter kommer en liten puff...
 - Spännande va? Sa våran lärare och höjde på ögonbrynen.
...Puff.




(pilen utläses ger)

4 veckor försenad.

Dickhead som lovat, lovat och inte lovat har nu lite mer än sex timmar på sig att lyfta luren och slå mitt nummer. Och ge ett hundraprocentigt svar. Är inte säker på att han klarar det på den tiden...

Fortsättinng följer...

 - Söndag och bakis.

Jag ligger i sängen med fördragna gardniner för att inte det fina vädret och solen ska kunna hitta mej.
Nästan hela jag är under täcket och jag ligger där och tänker att det är orättvist. Varför ska jag vara dålig idag? Jag har inte gjrot något dumt som förtjänar detta straff.

Efter att jag kräkts en gång och sovit en halvtimma börjar jag känna mej mer och mer vid liv.
Några färska frallor och empati från Pojkvän, lite skräpmat från Burgerking och en tablett från Alvedon och jag är ok!

Jag börjar komma över den orättvisa jag känt innan och tycker jag är redo att åka ut och rida en sväng.

Nu sitter jag och sappar mellan alla våra kanaler utan att hitta något jag egentligen orkar titta på. Jag dricker ännu ett glas vatten...

Sappandet upphör och en reklamfilm av rädda barnen rullar. Ett par ledsna bruna ögon ser rakt upp på mej. Hjälp.

Och jag inser att jag druckit lika mycket vatten idag som 3 barn i Afrika gör på en vecka.
Det är orättvisa.